cum pane – the one you share your bread with

It’s physically demanding and sweaty. Grandma’s hands are gnarled from years of pain and hard work. Hands knead the dough. She works with rolling-pins, brushes and older baking utensils.

She deftly places the bread on a peel and sets it in the stone oven. Grandpa takes care of the wood-burning , watches over it, blows life into it, again and again. He moves the bread around on the hot hearth. They work noiselessly. Close to each other. Crackling and pounding, scratching and clouds of flour. It is hot. The fire blazes. The smell of wood. The aroma of freshly baked bread enticing as it teases. Colors of white flour and a brown work-bench. Time stands still. Hands and dough, flour and bread. Equipment; old, worn. A punch, made of capercaillie quills bound together, loudly smacks holes in the bread.
Whirls of flour-dust. When the bread is lifted a landscape of white flour remains on the brown work bench. An unidentifiable pattern so like the light layer of flour on a new dough waiting in a trough. A broken stone wall or a desert – who knows? Grandma and grandpa, concentrating, the back of a head, a silhouette. No clear narrative. The bread is baking. They are silent, no idle talk. They work. We observe.
Text by Anna Linder
Translated by Izzy Young

Det är fysiskt krävande, svettigt och varmt. Min mormors händer har slitit hårt. De är synligt medfarna av värk och hårt arbete. Händerna knådar degen.

Arbetar den med de olika brödkavlarna, borstarna, de gamla bakredskapen. Slänger den vant upp på bakufjäla, in i stenugnen. Min morfar sköter eldningen, vaktar på den, tar hand om den, blåser liv i den, om och om igen. Han gräddar brödet på den varma hällen, snurrar det vant runt runt. Tysta arbetar de. Bredvid varandra.
Det smäller och bultar, raspar och dammar. Det är varmt. Elden sprakar, veden luktar. Nygräddat bröd vankas, lukten frestar oss. Färgerna är vetemjölsvita, bakubordsbruna. Tiden står stilla. Händer och deg, mjöl och bröd. Redskapen, gamla, slitna. Fjädernaggen, gjord av tjäderhönans fjädrar, smäller hål i brödet. Det mjöldammar när det borstas. När brödet lyfts upp efterlämnas mjölvita landskap kvar på det ljusbruna bakbordet. Oidentifierbara mönster. Precis som när degen är nygjord i den stora trågen, med ett lätt mjöllager ovanpå. En trasig stenmur, en vägg eller en torr öken, vem vet. Mormor och morfar, koncentrerade, skymtar bara, en nacke, en siluett. Ingen tydlig berättelse. Brödet bakas. De är tysta, inget prat. De arbetar. Vi tittar på.
Text av Anna Linder