Queer Moves at International Festival of Contemporary Arts – City of Women XXIII
QUEER MOVES
Screening of Shorts / 60′
ANNA LINDER / KLARA LIDÉN / GERMAINE DULAC / MAJA BORG / MARCELLE THIRACHE / MARIE LOSIER
Five experimental feminist and queer films made over a period spanning 90 years. The films selected here by Anna Linder were chosen for their compelling work with moving images, movement and music. Read more at http://www.cityofwomen.org/en/content/2017/project/queer-moves
Selection: Anna Linder
Programme:
Germaine Dulac: Themes of Variations, 1928
Marcelle Thirache: S………….ELLE, 1990
Klara Lidén: Warm Up: Hermitage State Theatre, 2014
Maja Borg: MAN, 2016
Marie Losier: L ́Oiseau de la nuit, 2016
The programme Queer Moves screened the first time at Göteborgs konsthall during the exhibition Queer Moving Images February 4th 2017.
Anne Linder about the selection:
“In the case of moving images, movement and music are two things that interest me a lot. I have taken Germaine Dulac’s three experimental short films as my starting point in this programme, especially the newly restored Themes of Variations. The short films that Dulac made at the end of the 1920s should be shown without sound; the movements in the films are able to stand alone. In Themes of Variations, she cross clips between fragility and hardness. Always with an incredibly sensual gaze, where the lighting, movement and dance lead us further into what she called ‘a visual symphony’. Inspired by dancers like Loïe Fuller and Isadora Duncan, Dulac liberated her films from the figurative and created several abstract and surrealist films. Dulac was the pioneer of personal films during her era, and she viewed cinematography as a social tool, with life and truth being its most self-evident ingredients. Dulac, the activist, as a lesbian feminist experimental filmmaker. Fighting, at that time, for her own independent creative space makes her one of the most radical and exciting personalities in the history of film. Dulac on her abstract films: “With variations of diagonal movements, slow-motion, overlayings and blurrings, abstraction is created, and, in combination with the rhythm, a suggestive perspective which stretches beyond the form is attained.”
Klara Lidén often relates to movement and music in their videos. In contrast to Dulac’s visual experiments, their videos are simple and straightforward in their form; however, both Lidén and Dulac utilise fixed camera positions, where the movement takes place in front of the lens. In Warm Up, it is the ballet dancers’ movements that fascinate Lidén, and, like so many times before, the artist puts themselves into the vulnerable position in front of the camera. During a warm up at the St. Petersburg State Ballet, they do their best to follow the ballerinas’ movements. When Lidén sent me the film, accompanied by the desire for an understanding of its queerness and the longing for affinity, it felt clear that Warm Up should be connected to Dulac’s early experiments, which also use dancers’ movements as their point of reference.
Identity and the changing queer body during pregnancy is something that Maja Borg’s film MAN is quite alone in showcasing. Here, Borg plays with the clichés of gay icons and typical male roles, shining a new light on the image of the pregnant body. From Lidén’s experiments involving their own body movements to Borg’s departure from stereotypes, we travel onwards to a lesbian romantic relationship that is on the verge of ending in Marcelle Thirache’s unknown film S………….ELLE. Thirache is a painter to begin with, and was inspired to make films after seeing the works of Germaine Dulac and Marguerite Duras. Thirache is a very established experimental filmmaker, hand-painted film art and nature being her hallmarks. S………….ELLE is directly related to Borg’s film MAN, a hand-processed Super 8 film focusing on the female body and featuring time-lapse recordings and inked filmstrips. Thirache invites us into an erotic game with stills, or as she puts it herself: “I was very in love with the person, but the relationship was heading towards its end and I wanted to explain my relationship to the female body. I wanted to show eroticism without showing sexual relations. It was so much more poetic to me.” The film has only been shown in lesbian contexts in France, and in Anna Linder’s film programme for Göteborgs Konsthall.
Connecting the installation of Spermwhore with Queer Moves has been important, and further links get tied together with the last film, by Marie Losier, L´Oiseau de la nuit. Losier’s film, filled with colourful costume orgies of textile materials and associated tools like scissors and buttons, fits, of course, well with my own textile references in Spermwhore. Losier depicts a world of mysticism, creatures and animals, but above all an artistic portrait of the performance artist Fernando, aka Deborah Krystal. The film closes with dance and happiness, taking us further into the night.”
(translated from Swedish by Alex Alvina Chamberland)
Free entry. In frame of the project Performing Gender – Dance makes differences.
Organization: City of Women. In cooperation with Alkatraz Gallery.
Supported by The Swedish Arts Council.
Date and time of event:
Oct 09th 19:00
Place of event:
Galerija Alkatraz
More about the films and the artists:
Germaine Dulac – Themes of Variations
France, 1928, 11:13 min, Distribution: Light Cone (Restaurated version 2015)
I evoke a dancing woman. A woman? No. A bouncing line with harmonious rhythm. I evoke a luminous projection on veils! Precise matter! No. Fluid rhythms. Why should one disregard, on screen, the pleasure that movement brings us in the theatre? Harmony of lines. Harmony of light. Lines, surfaces, volumes evolving directly, without the artifice of evocation, in the logic of its forms, dispossessed of any overly human sense, allowing an elevation towards the abstract, thus giving more space to sensations and to dreams: integral cinema.
Since the original 35mm negative is lost, a 4K scan has been made by the laboratory Eclair Group using the best available sources: namely, nitrate 35mm print held by the Cinémathèque Française. The main focus of the restoration process has been the attenuation of signs of physical decay due to the passage of time, as well as color correction. Original flaws have been willfully preserved.
Germaine DULAC was the first feminist filmmaker and a key figure in the development of the French Avant Garde cinema of the ’20s. In the early 1900s, she had been a photographer and writer in two feminist journals, La Fronde and Le Francaise. After World War I there were more opportunities for women in post-War France, and she, intrigued with film, began Delia Film, her own production company. In 1917, she and theoretician Louis Delluc teamed up to begin the French avant-garde movement, which is also called French Impressionism. Dulac was the center of the French Impressionism comprised of intellectuals and filmmakers devoted to promoting film as the ‘seventh art.’ Dulac was fascinated with movement and her abstract films reflect this. She attempted to create a style that she dubbed ‘the integral film… a visual symphony made of rhythmic images.’
Distribution: Light Cone
Klara Lidén – Warm Up: Hermitage State Theatre
Sweden/Germany, 2014, 4:25 min, Color, Stereo, 4:3
Music: Tvillingarna. Camera: Grant Watkins
In the film created in 2014 for the Manifesta in St. Petersburg, Warm Up: Hermitage State Theatre, artist Klara Lidén shows herself taking part in the warm-up exercises of the St. Petersburg State Ballet. The artist herself takes the stage—in the midst of a row of almost marionette- like ballerinas. She tries to follow the rehearsed choreography of the dancers, but with obvious difficulty. The expanse of the stage and the bright light of the spotlights expose the dilettantish nature of Lidén’s movements, which make the artist all the more susceptible to the judging eye of the viewer.
Born in Stockholm, Sweden. Lives and work in Berlin, Germany.
Whether handling a saw or attempting an arabesque or a grand pas, Lidéns work always an improvisation starting at the level of her own bodily capacities. Her forms are also performances in relation to built environments, often mimicking existing structures in order to evade their policing function.
Maja Borg – MAN
Sweden, 2016, 13 min, Color, Stereo, 16:9
MAN is an expansion of gender and language, a journey of physical transformation through the wilderness of pregnancy echoed by the sole remaining recording of Virginia Woolf’s voice.
The film is a truly experimental expression of form – hand-processed super 8mm film combined with watercolour-negative animation; timelapses of a pregnancy shot frame by frame, day by day; bookended by a series of self-portraits where the filmmaker is satirising her own use of particular attire, generally read as masculine, becoming revelatory when posed in the context of the pregnant body.
For a decade Borg has been exploring the semantics of visual language in her work, experimented with form to push content beyond the limits of established thought. She uses the deconstruction of language to dismantle other systems – may they be political, sexual, economic or cultural. This is the second time she draws on the essay Craftsmanship by Virginia Woolf, this time to deconstruct gender identity during her own pregnancy.
Marcelle Thirache, S………….ELLE
France, 1990, 4 min, Color, Silent, 4:3, Distribution: Light Cone
The entire film was made by using slides. Images of bodies distorted by superimposing slides, filters …resulting in highly abstract shots…fantasy?…eroticism?
Born in 1946, in Ivry-Sur-Seine. She begins with the practice of photography and exhibits her work as soon as 1978. First, her discovery of Marguerite Duras with the dissociation between sounds and images, and then the films of Germaine Dulac, foster a growing interest for cinema and finally lead her to choose the Super-8 in 1982. In 1984, she develops a peculiar skill consisting in hand painting directly on a Super-8 filmstrip. To complete this cinematographic practice, she starts classical painting in 1999.
Distribution: Light Cone
Marie Losier – L´Oiseau de la nuit
Portugal/France, 2016, 20 min, Color, Stereo, 4:3, Distribution: Portugal Film
Mysterious portrait of Fernando, aka Deborah Krystal, the glittering and poetic performer of the Lisbon club Finalmente, where he has been performing every night over 30 years in golden dresses. Under the layers of his colorful fabrics, the many skins of Fernando are revealed, letting Lisbon’s legends come to life. Alternately woman mermaid, female birds, woman lion, we are taken into the desires and dreams of metamorphosis and myths.
Born in France, in 1972, she is a filmmaker and was a film curator based in New York. First, she studied literature at the University of Nanterre (France) and then Fine Arts in New York City. She has made a number of film portraits on avant-garde directors, musicians and composers. Distribution: Portugal Film
QUEER MOVES
Kortfilmsvisning / 60′
ANNA LINDER / KLARA LIDÉN / GERMAINE DULAC / MAJA BORG / MARCELLE THIRACHE / MARIE LOSIER
Fem experimentella feministiska queera filmer som spänner över en tidsperiod på 90 år.
Filmerna som är curerade av Anna Linder är valda utifrån deras övertygande arbete med rörelse, kropp och musik. Läs mer på http://www.cityofwomen.org/en/content/2017/project/queer-moves
Program:
Germaine Dulac: Themes of Variations, 1928
Marcelle Thirache: S………….ELLE, 1990
Klara Lidén: Warm Up: Hermitage State Theatre, 2014
Maja Borg: MAN, 2016
Marie Losier: L ́Oiseau de la nuit, 2016
Programmet Queer Moves visades för första gången på Göteborgs konsthall den 4 februari 2017 under utställningen Queera rörliga bilder.
Anne Linder om urvalet:
“Fem experimentella feministiska queera filmer som spänner över en tidsperiod på 90 år.
Rörelse och musik är två saker som intresserar mig mycket när det gäller rörlig bild. I detta program har jag utgått från Germaine Dulacs tre korta experimentella filmer och särskilt den nyligen restaurerade Themes of Variations. Kortfilmerna som Dulac gjorde i slutet av 20-talet skulle visas utan ljud, filmrörelsen i sig skulle räcka. I Themes of Variations korsklipper hon mellan det sköra och det hårda. Hela tiden med en otroligt sensuell blick och där ljuset, rörelsen och dansen för oss vidare i det hon kallade för en visuell symfoni. Inspirerad av dansare som Loïe Fuller och Isadora Duncan frigjorde Dulac sina filmer från det figurativa och skapade flera abstrakta och surrealistiska filmer. Dulac var sin tids pionjär för den personliga filmen och Dulac såg filmkonsten som ett socialt verktyg där livet och sanningen var de mest självklara ingredienser. Aktivisten Dulac som lesbisk feministisk experimentell filmskapare. Dåtidens kämpe för en egen oberoende kreativ plats gör henne till en av filmhistoriens mest radikala och spännande personligheter. Dulac om sina abstrakta filmer: ”med variationer av diagonala rörelser, slow-motion, överlagringar och oskärpa skapas abstraktion, sammankopplad med rytmen uppnås ett suggestivt perspektiv som sträcker sig bortom formen”.
Klara Lidén förhåller sig ofta till rörelse och musik i sina videos. De är enkla och raka till sin form i motsats till Dulacs bildliga experiment men däremot använder sig båda av fasta kamerapositioner där rörelsen sker för kameran. I Warm Up är det balettdansarens rörelser som fascinerar Lidén och som så många gånger tidigare är det konstnären själv som sätter sig i den utlämnande situationen framför kameran. Under en uppvärmning på St. Petersburg State Ballet gör hen sitt bästa för att följa ballerinornas rörelser. När Lidén skickade mig videon för påseende med en önskan om förståelse för det queera i verket och en längtan efter sammanhang så kändes det självklart att koppla ihop Warm Up med Dulacs tidiga undersökningar som just utgår från en dansares rörelser.
Identitet och den queera kroppen i förändring i samband med en graviditet är Maja Borgs film MAN rätt ensam om att synliggöra. Här leker Borg med klichén av gayikoner och typiska mansroller och sätter bilden av den gravida kroppen i ett nytt sammanhang. Från Lidéns rörelseexperiment med sin egen kropp till Borgs stereotyper i uppbrott för att sen gå vidare till en lesbisk kärleksrelation på väg att ta slut i Marcelle Thiraches okända film S………….ELLE. Thirache är målare i grunden och inspirerades till filmskapandet av att ha sett verk av Germaine Dulac och Marguerite Duras. Thirache är en mycket erkänd experimentfilmare med handmålad filmkonst och natur som kännemärken. S………….ELLE är direkt besläktad med Borgs film MAN som är en handprocessad super-8 film med timelaps-tagningar, infärgade filmremsor och med den kvinnliga kroppen i fokus. Thirache bjuder in oss i en erotisk lek med stillbilder eller som hon själv säger ”jag var mycket kär i personen men förhållandet var på upphällningen och jag ville förklara min relation till den kvinnliga kroppen. Jag ville visa erotik utan att visa den sexuella relationen. För mig var det så mycket mer poetiskt.” Filmen har endast visats i Frankrike i lesbiska sammanhang och i Anna Linders filmprogram för Göteborgs konsthall.
Att binda samman installationen av Spermahoran med Queer Moves har varit viktigt och med den sista filmen av Marie Losier, L´Oiseau de la nuit, knyts ytterligare trådar ihop. Losiers film med färgsprakande kostymorgier i textila material och tillhörande redskap som saxar och knappar hör såklart samman med mina egna textila referenser i Spermahoran. Losier skildrar en värld av mystik, myter, väsen och djur men framförallt ett konstnärligt porträtt av performancekonstnären Fernando, aka Deborah Krystal. Filmen avslutas i dans och glädje och tar oss med vidare i natten.”
Fri entré.
Inom ramen för projektet Performing Gender – Dance makes differences.
Organisation: City of Women. I samarbete med Alkatraz Gallery.
Med stöd från Konstnärsnämnden.
Dag, tid och plats:
9e oktober kl. 19:00
Galerija Alkatraz
Mer information om filmerna och konstnärerna:
Germaine Dulac – Themes of Variations
Restaurerad version 2015; 1928, 11:13 min, distrubution: Light Cone
”Jag frammanar en dansande kvinna. En kvinna? Nej. En harmoniskt studsande linje. Jag frammanar en strålande projektion på slöjor! Exakt materia! Nej. Flödande rytmer. Varför ska man på bioduken ringakta den lust som rörelser framkallar hos oss på teatern? Samspelta rader. Samspelt ljus. Linjer, ytor, volymer som får utvecklas direkt, utan besvärjande knep, utifrån formernas egen logik, befriade från det alltför mänskliga förnuftet, tillåta en förhöjning mot det abstrakta, vilket ger mer utrymme för känslor och drömmar: Integrral film.”
Themes of Variations ingår i en serie abstrakta och experimentella kortfilmer som Dulac ville skulle visas i tystnad eftersom de i sig själva var som musik för ögat – att de var fullt tillräckliga i sig själva, som konstfilmer.
Germaine Dulac var den första feministiska filmskaparen (som vi känner till) och en nyckelfigur i avantgardekretsarna i Frankrike på 1920-talet. Under tidigt 1900-tal skrev hon för de två feministiska tidskrifterna La Fronde och Le Francaise. Hon var politiskt aktiv och krävde sin rätt som filmskapare. Efter svårigheter med att få göra de filmer hon ville startade hon det egna produktionsbolaget Delia Film. Dulac kämpade för att film skulle ses som en egen konstform – den sjunde konstformen – och formade egna begrepp som The Integral Film; filmisk rörelse, rytmisk film. Dulac ansåg att den rörliga bilden kunde tala för sig själv och arbetade med ett flertal stumma abstrakta filmer varav Themes of Variations är en av dem.
Germaine Dulac puttades ut i kylan av de surrealistiska männen efter att hon gjort filmen The Seashell and the Clergyman, 1927. Alla dessa år som hennes filmer inte visats. Alla dessa år hon varit okänd och bortglömd.
Klara Lidén – Warm Up: State Hermitage Theatre
2014, 4:25 min, färg, ljud, bildformat 4:3
Musik: Tvillingarna, Kamera: Grant Watkins
I filmen som gjordes för Manifesta i St. Petersburg, visar konstnären Klara Lidén hur hon själv deltar i uppvärmningsövningarna på St. Petersburg State Ballet. Hon står på scenen mitt bland en rad av nästan marionettliknande ballerinor och försöker följa den inövade koreografin, med uppenbara svårigheter. Den vidsträckta scenen och det starka ljuset från strålkastarna avslöjar det amatörmässiga i Lidéns rörelser, och exponerar konstnären för våra dömande blickar.
Maja Borg – MAN
Sweden, 2016, 13 min, Color, Stereo, 16:9
MAN utmanar rådande bilder av kön och töjer på språkets gränser i en transformerande resa genom det vilda och okända i en graviditet – allt inramat av ljudet från den enda kända inspelningen av Virginia Woolfs röst.
Filmen är verkligen ett experimentellt formuttryck där handprocessad super-8-film kombineras med animationer skapad av bland annat vattenfärg på negativ. Time lapse tagningar av graviditeten filmad ruta för ruta, dag för dag och allt detta inramat med självporträtt av filmskaparen som parodierar över sitt bruk av vissa klädesplagg, ofta uppfattade som maskulina, som blir avslöjande i mötet med den gravida kroppen. I ett decennium har Borg undersökt innebörden och tolkningarna av det egna bildspråket, samtidigt som hon experimenterat med formen för att tvinga innehållet bortom etablerade gränser. Hon använder sig av språklig dekonstruktion för att demontera andra system – antingen det handlar om politiska, sexuella, ekonomiska eller kulturella. Detta är andra gången som hon utgår från essän Craftsmanship av Virginia Woolf, denna gång för att dekonstruera könsidentitet under sin egen graviditet.
Marcelle Thirache, S………….ELLE
1990, Färg, stum, 4 min
Filmen är helt skapad utifrån diabilder. Genom överlagringar och filter skapas bilder av förvrängda kroppar som resulterar i mycket abstrakta, erotiska och drömska bilder.
Marcelle Thirache har skapat ett tjugotal filmer som kombinerar landskapsfotografi eller andra bilder av naturen med handmålade filmremsor (Sycomore, 2000; Tamaris, 1999, Fenice, 2003). Thirache uppnår ett spännande givande och tagande mellan impulser från dokumentära och subjektiva filmproduktioner i och med att hennes måleri omstrukturerar världen hon filmar. Även om hon är en filmmålare hävdar Thirache att ljusspelet är den viktigaste aspekten i hennes filmer: “ljus skär former! Ljus skriver på filmen som en pensel på duk!”.
Marie Losier – L´Oiseau de la nuit
2016, Portugal/Frankrike, 20 min
Ett mystiskt porträtt av Fernando, aka Deborah Krystal, den glittrande och poetiska artisten på club Finalmente i Lissabon, där hen varje natt, i över 30 år har uppträtt i sina guldklänningar. Under alla tyglager får vi se Fernandos många uppenbarelser vilket i sin tur levandegör en rad av Lissabons legender. Ömsom som sjöjungfru, fågel och lejoninna tas vi med in bland drömmar och begär, metamorfoser och myter.
